Det har varit en hel del starka anklagelser mellan de olika partierna i vänsterblocket (V, S, MP och C) denna vecka. I måndags röstades Andreas Norlén (M) fram som talman för tredje mandatperioden i rad. Detta menar ett antal högt uppsatta S- och C-politiker – där bland dem respektive partiledare – var en stor överraskning, då det hade gjorts en ”överenskommelse” mellan de rödgröna partierna att rösta fram en socialdemokratisk talesman.
Tisdag – dagen efter Norléns inröstning till talmansposten – sa Centerpartiets vicepartiordförande Rickard Nordin på Aktuellt:
– Att Vänsterpartiet då bryter mot samtalen gör mig besviken, och visar också på att det är svårt att jobba med V när det kommer till just tillit och förtroende
Sedan fortsätter han med
– Det är tydligt att Vänsterpartiet är beredda att göra upp med Tidösidan.
I två meningar hinner han göra en mängd olika strategiska ordval – eller argumentativa felaktigheter, beroende på vem du frågar.
Vi tar och börjar med hans första utlåtande – där redan i första meningen gör han en felaktighet: “Att vänsterpartiet då bryter mot samtalen gör mig besviken”. Detta är en ekvivokation – en så kallad begreppsglidning. Han använder ordet samtal (att sitta i ett rum och diskutera alternativ) synonymt med överenskommelse/avtal (att de skulle ha kommit överens om vem samtliga skulle rösta på). Detta är ett vanligt knep som används för att tekniskt sett fortfarande förmedla de bokstavliga händelserna medan man förändrar själva budskapet.
Efter detta så fortsätter han med ett motivangrepp via ad hominem: ”Visar också på att det är svårt att jobba med V när det kommer till just tillit och förtroende.” Istället för att bemöta Vänsterpartiets sakliga argument för varför de röstade på Nolén, väljer han att ifrågasätta deras motiv och lojalitet mot vänsterblocket. Detta är enbart för att smutskasta Vänsterpartiet och göra dem mindre trovärdiga.
Sedan uttryckte Nordin: “Det är tydligt att Vänsterpartiet är beredda att göra upp med Tidösidan.” Detta är en halmdocka. Rickard Nordin attackerar en ståndpunkt som Vänsterpartiet aldrig har haft. Genom att ignorera Vänsterpartiets givna skäl och istället påstå detta behöver han inte bemöta något argument.
Sist men inte minst är det värt att diskutera det underliggande cirkulära resonemanget som blir de grundläggande premisserna som han vilar på: Vänsterpartiet röstade på Moderaternas talman för att de saknar lojalitet till vänsterblocket – och beviset som säger att de saknar lojalitet till vänsterblocket är att de röstade på Moderaternas talman.
Kort sagt, detta – precis som i princip alla politiska utlåtanden – kräver noga granskning. Från två meningar lyckas Rickard Nordin etablera en moralisk överlägsenhet, undvika kravet på bevis och till och med inte ens behöva bemöta motpartens argument. Allt detta genom argumentativa felaktigheter, eller som vissa skulle kalla det: strategiska ordval.